Sitter och kollar på Veckans Svensk. Ett jävla skitprogram som räddas av den fantastiska Pär Lernström. Han är inte bara snygg. Han är proffsig också.
De har med 100-åriga Dagny som bloggar.
Då borde jag kunna blogga.
Det är inte alltid så jävla lätt. Varken att blogga eller att få livet att fungera. Livet handlar mycket om att skaffa pengar för att kunna leva. Pengar får man genom att jobba. Jobbar man inte blir man fattig. Då är det svårt att leva. Just nu jobbar jag inte. Därför händer det inte så mycket.
Jag sover länge och gott. Jag promenerar länge och upptäcker nya platser. Jag tänker på folk som tjänar massa pengar. Hur de har det och vad man gör om man tjänar 70 000 spänn i månaden? Jag går runt och lyssnar på podcaster och lyssnar på musik. Sitter på tunnelbanan och kollar på folk. Försöker lista ut vad de jobbar med och vad de tjänar i månaden. Går hem till vår lägenhet och lagar mat. Sen när det är fredag går jag till bolaget och köper öl. Trots att jag borde lägga de pengarna på viktigare saker. Jag försöker att upptäcka en ny plats varje vecka. Hittills har jag lyckats. Stockholm är stort och det är en jävla fin stad.
Och det finns jävligt mycket människor.
Jag är just nu ganska nöjd. Men den ligger där i hjärnbalken konstant. Ångesten. Och vetskapen om att pengar måste tjänas. De kommer inte flygande till dig. OCH VA FAN! Jag vill jobba. Jag vill ha någonting att göra på dagarna. Jag vill träffa nya arbetskamrater. Jag vill känna mig trött på fredagskvällen och jag vill sitta bitter i soffan och klaga på arbetskamraten som inte gör sitt jobb.
Tills dess får jag försöka njuta. Av vårsolen. Av Stockholms skönhet. Av ölen jag köpte.
Nu ska jag dock njuta mest av fjärrkontrollens mute-knapp eftersom Måns Zelmerlöv sitter och sjunger i TV.
Puss
Mental lastpall
Inget tjafs, inga konstigheter. Bara åsikter
fredag 5 april 2013
onsdag 6 mars 2013
Den nya staden
Hur funkar det i Stockholm för mig undrar ni kanske?
Jag har fått ett jobb. Föga överraskande på ett lager. Anställd via ett bemanningsföretag. Det är långt ifrån ett drömjobb. Lönen är sämre än vad jag är van vid och det tar 50 minuter att komma dit. Men det är ett jobb. Jag får pengar och slipper sitta hemma hela dagarna och svettas i mina gråa mjukisbyxor.
Jag gillar fortfarande att åka tunnelbana. Speciellt på morgonen är detta den bästa typen av kollektivtrafik. Tyst och bekvämt. På tunnelbanan har jag också insett hur extremt mycket folk använder sina smartphones. Det är intressant att blicka ut i vagnen och se 90% sitta med sina lurar och glo ner på sin telefon. Helt avskärmade från resten av världen på de "sociala" nätverken. Själv sitter jag hellre och blickar ut genom rutan och lyssnar på Mattias Alkbergs lulestämma. Fördel för mig eftersom min "hemlinje" är den gröna. Som mestadels går ovan jord.
Lägenheten är lysande. Förutom att båda våra kranar droppar. Köket är en personlig favorit.
Här, en bild från där jag sitter nu.
Ikväll blir det konsert med Loosegoats frontman Christian Kjellvander. En bra grej med storstaden. Möjligheten till en bra konsert mitt i veckan.
Först ska jag ge mig ut på jakt efter en billig hårklippare. Tar med den här bilden som inspiration.
Jag har fått ett jobb. Föga överraskande på ett lager. Anställd via ett bemanningsföretag. Det är långt ifrån ett drömjobb. Lönen är sämre än vad jag är van vid och det tar 50 minuter att komma dit. Men det är ett jobb. Jag får pengar och slipper sitta hemma hela dagarna och svettas i mina gråa mjukisbyxor.
Jag gillar fortfarande att åka tunnelbana. Speciellt på morgonen är detta den bästa typen av kollektivtrafik. Tyst och bekvämt. På tunnelbanan har jag också insett hur extremt mycket folk använder sina smartphones. Det är intressant att blicka ut i vagnen och se 90% sitta med sina lurar och glo ner på sin telefon. Helt avskärmade från resten av världen på de "sociala" nätverken. Själv sitter jag hellre och blickar ut genom rutan och lyssnar på Mattias Alkbergs lulestämma. Fördel för mig eftersom min "hemlinje" är den gröna. Som mestadels går ovan jord.
Lägenheten är lysande. Förutom att båda våra kranar droppar. Köket är en personlig favorit.
Här, en bild från där jag sitter nu.
Ikväll blir det konsert med Loosegoats frontman Christian Kjellvander. En bra grej med storstaden. Möjligheten till en bra konsert mitt i veckan.
Först ska jag ge mig ut på jakt efter en billig hårklippare. Tar med den här bilden som inspiration.
Tomhet. Åter tomhet
Det är så jag känner. När en fotbollsmatch, där jag faktiskt bryr mig om utgången, avgörs av mannen med pipan i munnen. Antalet fotbollsmatcher som jag faktiskt bryr mig om har minskat betydligt de senaste åren. De lär inte öka i antal om det fortsätter i den riktning som jag tyckt mig skönja de senaste åren.
Domare är alltid ett känsligt område. Det går inte spela fotboll med dem och det går inte spela fotboll utan dem. Problemet på senare år är att reglerna blivit luddiga och utbytbara och att bedömningsnivån skiljer sig stort mellan de olika länderna i världen. Även inom Europa. I de inhemska ligorna hittar domarna ofta den rätta nivån efter några omgångar och man kan oftast skönja en slags röd linje i deras bedömningar.
De stora katastroferna sker istället i de internationella matcherna när två lag möts som är vana vid två helt olika bedömningsnivåer och matchen döms av en domare som har en tredje bedömningsnivå. Då blir det lätt att domarna avgör matcher alltför ofta istället för spelarna. Tyvärr blir det då också de största och viktigaste matcherna.
Idag var det samma sak. Men troligtvis det värsta fall jag sett. Domaren gav Nani ett oförklarigt rött kort som inte ens den vitaste och sannaste Realista kan hålla med om. Hade denna domare från satans rövhål hållit fast vid den nivån han satte när han visade ut Nani. Då skulle Ramos nedbrottning av en unitedspelare i straffområdet GIVETVIS varit straff och rött kort. Då skulle Diego Lopez två knytnävar i Vidics serbiska huvud också resulterat i ett rött kort. Hade han hållit den nivån matchen igenom så hade det inte varit många spelare kvar på plan överhuvudtaget när han satte sin pipa i munnen i slutet av matchen.
Men. Som sagt. Jag är inte så arg. Faktiskt.
Jag önskar bara att denna match mellan två fina lag kunde spelas om och avgöras på lika villkor. För enligt mitt tycke skadar den här sortens idiotiska felbeslut sporten mer än någon full åskådare som springer in på planen för att dunka någon i huvudet.
I mitt huvud vann Real inte den här matchen. Vi stod alla som förlorare.
Uniteds assisterande säger det så bra efter matchen:
"Vi blir alltid förvirrade av de galna besluten i de stora matcherna."
Domare är alltid ett känsligt område. Det går inte spela fotboll med dem och det går inte spela fotboll utan dem. Problemet på senare år är att reglerna blivit luddiga och utbytbara och att bedömningsnivån skiljer sig stort mellan de olika länderna i världen. Även inom Europa. I de inhemska ligorna hittar domarna ofta den rätta nivån efter några omgångar och man kan oftast skönja en slags röd linje i deras bedömningar.
De stora katastroferna sker istället i de internationella matcherna när två lag möts som är vana vid två helt olika bedömningsnivåer och matchen döms av en domare som har en tredje bedömningsnivå. Då blir det lätt att domarna avgör matcher alltför ofta istället för spelarna. Tyvärr blir det då också de största och viktigaste matcherna.
Idag var det samma sak. Men troligtvis det värsta fall jag sett. Domaren gav Nani ett oförklarigt rött kort som inte ens den vitaste och sannaste Realista kan hålla med om. Hade denna domare från satans rövhål hållit fast vid den nivån han satte när han visade ut Nani. Då skulle Ramos nedbrottning av en unitedspelare i straffområdet GIVETVIS varit straff och rött kort. Då skulle Diego Lopez två knytnävar i Vidics serbiska huvud också resulterat i ett rött kort. Hade han hållit den nivån matchen igenom så hade det inte varit många spelare kvar på plan överhuvudtaget när han satte sin pipa i munnen i slutet av matchen.
Men. Som sagt. Jag är inte så arg. Faktiskt.
Jag önskar bara att denna match mellan två fina lag kunde spelas om och avgöras på lika villkor. För enligt mitt tycke skadar den här sortens idiotiska felbeslut sporten mer än någon full åskådare som springer in på planen för att dunka någon i huvudet.
I mitt huvud vann Real inte den här matchen. Vi stod alla som förlorare.
Uniteds assisterande säger det så bra efter matchen:
"Vi blir alltid förvirrade av de galna besluten i de stora matcherna."
fredag 22 februari 2013
Inne
Trendrapport Stockholm
Bära skägg - Mycket populärt. Helst med mössa och långt, ovårdat hår.
Röka cigarett - Mycket populärt. Framförallt i anslutning till en bar.
Åka tunnelbana - Det populäraste transportmedlet. Ser man någon springa snabbt är denne med all säkerhet på jakt efter en tunnelbana.
Traska i platåskor - Många tjejer kombinerar dessa skor med ett slitet rosafärgat hår och en jättestor jacka.
Second Hand - Otroligt populärt. Så populärt att "first hand"-butikerna försöker efterlikna Second Hand-butikerna för att lura in kunder.
Stressa - Favoritsysselsättning bland många, oavsett ålder.
Ha barnvagn (inkl. barn) - Mycket populär accessoar bland kvinnor i 30-årsåldern. Gärna ackompanjerat med ett par för stora glasögonbågar, lite rufsigt/tillgjort ovårdat hår och ett par rejäla kängor.
Vara känd - Också stort just nu i huvudstaden. Har på bara en vecka stött på flertalet av dessa "kändisar". Den enda värd att nämna är världens coolaste tvåbarnsfarsa/gitarrist/kompositör - Mattias Bärjed.
Ha det nice!
Bära skägg - Mycket populärt. Helst med mössa och långt, ovårdat hår.
Röka cigarett - Mycket populärt. Framförallt i anslutning till en bar.
Åka tunnelbana - Det populäraste transportmedlet. Ser man någon springa snabbt är denne med all säkerhet på jakt efter en tunnelbana.
Traska i platåskor - Många tjejer kombinerar dessa skor med ett slitet rosafärgat hår och en jättestor jacka.
Second Hand - Otroligt populärt. Så populärt att "first hand"-butikerna försöker efterlikna Second Hand-butikerna för att lura in kunder.
Stressa - Favoritsysselsättning bland många, oavsett ålder.
Ha barnvagn (inkl. barn) - Mycket populär accessoar bland kvinnor i 30-årsåldern. Gärna ackompanjerat med ett par för stora glasögonbågar, lite rufsigt/tillgjort ovårdat hår och ett par rejäla kängor.
Vara känd - Också stort just nu i huvudstaden. Har på bara en vecka stött på flertalet av dessa "kändisar". Den enda värd att nämna är världens coolaste tvåbarnsfarsa/gitarrist/kompositör - Mattias Bärjed.
Ha det nice!
tisdag 19 februari 2013
Halvblaskigt kvällskaffe
Flytten blev av.
Lika överraskad har jag blivit varje gång som jag traskat ner för att handla snus eller ta tunnelbanan. Att Globen dyker upp som ett stort spöke några hundra meter framför mig. Då påminns jag att jag bytt 033 mot 08.
Eller när den här dyker upp istället för BT.
Jag ska försöka hålla liv i detta söndertrasade stycke som jag kallar min blogg.
Så nu sitter jag i vårt nya kök och väntar på att kalopsen ska bli klar.
Än så länge trivs jag bra. Lägenheten är lysande. Vi har en pratglad finlandssvensk tant som granne och pizzerian nere på torget gör högklassiga pizzor till rimliga priser. På lördag blir det inflyttningsfest - välkomna!
Lika överraskad har jag blivit varje gång som jag traskat ner för att handla snus eller ta tunnelbanan. Att Globen dyker upp som ett stort spöke några hundra meter framför mig. Då påminns jag att jag bytt 033 mot 08.
Eller när den här dyker upp istället för BT.
Jag ska försöka hålla liv i detta söndertrasade stycke som jag kallar min blogg.
måndag 28 januari 2013
Vald tolerans
Man vet att man inte har ett jobb när man är vaken 02:12 på en söndagkväll.
Fast jag har ju ett jobb, på pappret. 1-0 till moderaternas statistiker där!
På min senaste arbetsplats jobbade en brittisk kille. Han förstod inte svenska. Alla pratade engelska med honom. De flesta tyckte nog att det var kul att få användning av språket de lärt sig via skolan och diverse Hollywoodproduktioner. Hade de varit lika samarbetsvilliga om han varit från exempelvis Nigeria?
Det är märkligt var folk väljer att dra gränsen mellan exotisk och främmande.
Hade den här killen varit från Afrika, pratat flytande engelska och skickat en ansökan till detta företag hade den ansökan troligtvis åkt ner i soporna samma timme som den anlände.
Nu var han vit, pratade flytande engelska och hade inte tvingats fly från sitt hemland. Då kan vi plötsligt be 50 personer att anpassa sig, prata engelska med honom och ha lite överseende med denna individ.
Vi kan om vi vill. Nu gäller det bara att vidga sig. Att inte se skillnad på vit och svart. Arab eller europè. Sydamerikan eller asiat.
Skitnödigt kanske vissa tycker om detta inlägg.
2013 säger jag. Kom in i matchen och fatta att det finns EN ras - Homo sapiens.
Fast jag har ju ett jobb, på pappret. 1-0 till moderaternas statistiker där!
På min senaste arbetsplats jobbade en brittisk kille. Han förstod inte svenska. Alla pratade engelska med honom. De flesta tyckte nog att det var kul att få användning av språket de lärt sig via skolan och diverse Hollywoodproduktioner. Hade de varit lika samarbetsvilliga om han varit från exempelvis Nigeria?
Det är märkligt var folk väljer att dra gränsen mellan exotisk och främmande.
Hade den här killen varit från Afrika, pratat flytande engelska och skickat en ansökan till detta företag hade den ansökan troligtvis åkt ner i soporna samma timme som den anlände.
Nu var han vit, pratade flytande engelska och hade inte tvingats fly från sitt hemland. Då kan vi plötsligt be 50 personer att anpassa sig, prata engelska med honom och ha lite överseende med denna individ.
Vi kan om vi vill. Nu gäller det bara att vidga sig. Att inte se skillnad på vit och svart. Arab eller europè. Sydamerikan eller asiat.
Skitnödigt kanske vissa tycker om detta inlägg.
2013 säger jag. Kom in i matchen och fatta att det finns EN ras - Homo sapiens.
Under ytan
onsdag 23 januari 2013
Bit i kudden, arbetare
Vad har egentligen hänt med arbetarnas rättigheter i det här landet?
Tryggheten är borta. Kraven har höjts och facken får mindre och mindre inflytande.
Fler och fler är numera anställda av bemanningsföretag. Jag är en av dem. Jag tror ingen hade valt att vara anställd av ett bemanningsföretag om de fick välja.
Jag blev anställd av ett bemanningsföretag efter att ha gått arbetslös i några månader och kände hopplösheten växa i min kropp. Den enda chansen till ett jobb var genom ett bemanningsföretag. Det fick jag höra på arbetsförmedlingen om och om igen. Efter oräkneliga negativa svar på mina jobbansökningar insåg jag att jag var tvungen att söka mig till bemanningsbranschen. Några veckor senare hade jag fått anställning på ett bemanningsföretag.
Jag fick ett uppdrag som truckförare på ett företag i Borås. Första veckorna kände jag mig lite som en inhyrd slav som skulle göra skitjobbet som ingen annan ville göra. Jag bet i. Det blev bättre och bättre för varje vecka. Trivdes ganska bra. Jobbade på bra. Kände mig nästan som en riktig anställd. Sedan blev det helt plötsligt mindre att göra och några dagar senare fick jag ett sms som sa: du behövs inte längre. Dagen efter satt jag i soffan och kände mig precis lika arbetslös som jag gjorde ett par månader innan. Jag är fortfarande anställd men jag sitter hemma. Vill jobba. Får inte jobba.
Den där ovissheten som det innebär att vara bemanningsanställd är åt helvete. Du kan aldrig veta säkert vart du ska jobba nästa vecka. Du kan inte slappna av en minut på jobbet för du vet att de kan byta ut dig vilken sekund som helst. Du känner dig utbytbar, ouppskattad, osäker och mindre värd. Som en nutida slav med drägligt betalt.
Det här är alltså vardagen för allt fler i dagens Sverige. Arbetsgivarna jublar och tjänar pengar. De slipper tänka på arbetarnas välmående. Jobbar de dåligt eller klagar byts de ut.
Med en borgerlig regering får de som har det bra ännu bättre. De som inte har mycket får ingenting. Människan och samhället förlorar stort.
Sådana här artiklar blir mitt kokain i dessa dagar. Ge inte upp!
Så byter vi till mitt nya favoritämne. Afrikanska Mästerskapen i Sydafrika 2013. Idag har det nämligen spelats bra fotboll även i denna turnering. Vilka har stått för underhållningen undrar ni. Är det Drogba & bröderna Touré? Är det värdnationen? Är det Marocko som kryllar av namnkunniga spelare. NEJ! Det är debutanterna från Kap Verde som står för underhållningen. Organiserade. Fokuserade. Tekniska. Fysiska. Så har de också Platini. Det är namnet på killen som gjorde det vackra 1-0 målet mot Marocko. Slå på Eurosport så hinner se slutet av matchen.
Eftersom Østergårdsplan inte har släppt någon skiva än kan jag rekommendera ett bra substitut. Lyssna på Samling och deras album När mullret dövar våra öron blir vi rädda.
Tryggheten är borta. Kraven har höjts och facken får mindre och mindre inflytande.
Fler och fler är numera anställda av bemanningsföretag. Jag är en av dem. Jag tror ingen hade valt att vara anställd av ett bemanningsföretag om de fick välja.
Jag blev anställd av ett bemanningsföretag efter att ha gått arbetslös i några månader och kände hopplösheten växa i min kropp. Den enda chansen till ett jobb var genom ett bemanningsföretag. Det fick jag höra på arbetsförmedlingen om och om igen. Efter oräkneliga negativa svar på mina jobbansökningar insåg jag att jag var tvungen att söka mig till bemanningsbranschen. Några veckor senare hade jag fått anställning på ett bemanningsföretag.
Jag fick ett uppdrag som truckförare på ett företag i Borås. Första veckorna kände jag mig lite som en inhyrd slav som skulle göra skitjobbet som ingen annan ville göra. Jag bet i. Det blev bättre och bättre för varje vecka. Trivdes ganska bra. Jobbade på bra. Kände mig nästan som en riktig anställd. Sedan blev det helt plötsligt mindre att göra och några dagar senare fick jag ett sms som sa: du behövs inte längre. Dagen efter satt jag i soffan och kände mig precis lika arbetslös som jag gjorde ett par månader innan. Jag är fortfarande anställd men jag sitter hemma. Vill jobba. Får inte jobba.
Den där ovissheten som det innebär att vara bemanningsanställd är åt helvete. Du kan aldrig veta säkert vart du ska jobba nästa vecka. Du kan inte slappna av en minut på jobbet för du vet att de kan byta ut dig vilken sekund som helst. Du känner dig utbytbar, ouppskattad, osäker och mindre värd. Som en nutida slav med drägligt betalt.
Det här är alltså vardagen för allt fler i dagens Sverige. Arbetsgivarna jublar och tjänar pengar. De slipper tänka på arbetarnas välmående. Jobbar de dåligt eller klagar byts de ut.
Med en borgerlig regering får de som har det bra ännu bättre. De som inte har mycket får ingenting. Människan och samhället förlorar stort.
Sådana här artiklar blir mitt kokain i dessa dagar. Ge inte upp!
Så byter vi till mitt nya favoritämne. Afrikanska Mästerskapen i Sydafrika 2013. Idag har det nämligen spelats bra fotboll även i denna turnering. Vilka har stått för underhållningen undrar ni. Är det Drogba & bröderna Touré? Är det värdnationen? Är det Marocko som kryllar av namnkunniga spelare. NEJ! Det är debutanterna från Kap Verde som står för underhållningen. Organiserade. Fokuserade. Tekniska. Fysiska. Så har de också Platini. Det är namnet på killen som gjorde det vackra 1-0 målet mot Marocko. Slå på Eurosport så hinner se slutet av matchen.
Eftersom Østergårdsplan inte har släppt någon skiva än kan jag rekommendera ett bra substitut. Lyssna på Samling och deras album När mullret dövar våra öron blir vi rädda.
tisdag 22 januari 2013
Blondina Faso
Då jag varit arbetsbefriad den senaste veckan har jag haft gott om tid. Passande nog har Afrikanska Mästerskapet dragit igång med två matcher per dag.
Tyvärr har underhållningen lyst med sin frånvaro. Rent ut sagt har de matcher jag kollat på varit helt jävla värdelösa. Temposlöa tillställningar som har blivit sönderblåsta av undermåliga domare. Oengagerade stjärnor som verkar vara där för att tävla i att ha den tajtaste matchtröjan istället för att göra sitt yttersta för sitt land. Taktiskt och organisatoriskt helt åt helvete.
Det enda som har varit sämre än spelet är Rami Shaaban som agerar expertkommentator på Eurosport. Enligt honom gäller bla följande inom fotboll: "De sämsta skotten är oftast de farligaste"
Burkina Faso imponerade dock på mig. Kanske inte så mycket med sitt spel. På modefronten däremot. Där är de starka!

Tyvärr har underhållningen lyst med sin frånvaro. Rent ut sagt har de matcher jag kollat på varit helt jävla värdelösa. Temposlöa tillställningar som har blivit sönderblåsta av undermåliga domare. Oengagerade stjärnor som verkar vara där för att tävla i att ha den tajtaste matchtröjan istället för att göra sitt yttersta för sitt land. Taktiskt och organisatoriskt helt åt helvete.
Det enda som har varit sämre än spelet är Rami Shaaban som agerar expertkommentator på Eurosport. Enligt honom gäller bla följande inom fotboll: "De sämsta skotten är oftast de farligaste"
Burkina Faso imponerade dock på mig. Kanske inte så mycket med sitt spel. På modefronten däremot. Där är de starka!

fredag 18 januari 2013
Äntligen
Då var det klart!
2013 blir året då jag & Matilda flyttar till Stockholm. I mitten av februari lämnar vi Borås för att söka lyckan i storstaden. Vi har efter många nej och några kansken som runnit ut i sanden lyckats knycka åt oss en lägenhet på denna bostadsmarknad från helvetet. Det ska bli förbannat skönt att flytta från föräldrahemmet. Det ska bli förbannat skönt att stå utanför Jan Björklunds kontor och skrika könsord dagarna i ända.
Så överdrivet mycket kommer jag inte sakna Borås. Efter 25 år har jag sett det mesta av värde.
Topp 3
Borås bästa ställen
1. Östergårdsplan
Här finns nästan allt på komprimerad yta. Bank, ICA, tobaksbutik, pizzeria, bageri, (ombyggd) kyrka, busshållplats och tusentals fylleminnen. Det enda som saknas är en liten pub och några glada människor.
2. Nedre Terrassen i Annelundsparken
Den lilla inhägnade oasen i Annelundsparken. Fruktträd, grönska, några parkbänkar och begränsad insyn gör detta till Borås bästa ställe att njuta av ett eftermiddagsvin i maj.
3. Kaffeakademien Österlånggatan
Stans, utan tvekan, bästa kopp kaffe hittar du här. Härligt litet och trevligt. Här har jag krypit in många gånger och gömt mig med en värmande kopp i handen och en tidning framför mig.
Topp 3
Borås värsta ställen
1. Knalleland.
Inkapslad gråhet kryddat med griniga ungar.
2. Sjöbo
Förfallets högborg med samma oemotståndliga charm som en svanktatuering.
3. Västtrafik
Sämre uppbyggt bussnät har jag aldrig stött på. Vinst är det som prioriteras när Västtrafik konstant jobbar på att göra det så krångligt som möjligt för stadens invånare att åka kollektivt.
2013 blir året då jag & Matilda flyttar till Stockholm. I mitten av februari lämnar vi Borås för att söka lyckan i storstaden. Vi har efter många nej och några kansken som runnit ut i sanden lyckats knycka åt oss en lägenhet på denna bostadsmarknad från helvetet. Det ska bli förbannat skönt att flytta från föräldrahemmet. Det ska bli förbannat skönt att stå utanför Jan Björklunds kontor och skrika könsord dagarna i ända.
Så överdrivet mycket kommer jag inte sakna Borås. Efter 25 år har jag sett det mesta av värde.
Topp 3
Borås bästa ställen
1. Östergårdsplan
Här finns nästan allt på komprimerad yta. Bank, ICA, tobaksbutik, pizzeria, bageri, (ombyggd) kyrka, busshållplats och tusentals fylleminnen. Det enda som saknas är en liten pub och några glada människor.
2. Nedre Terrassen i Annelundsparken
Den lilla inhägnade oasen i Annelundsparken. Fruktträd, grönska, några parkbänkar och begränsad insyn gör detta till Borås bästa ställe att njuta av ett eftermiddagsvin i maj.
3. Kaffeakademien Österlånggatan
Stans, utan tvekan, bästa kopp kaffe hittar du här. Härligt litet och trevligt. Här har jag krypit in många gånger och gömt mig med en värmande kopp i handen och en tidning framför mig.
Topp 3
Borås värsta ställen
1. Knalleland.
Inkapslad gråhet kryddat med griniga ungar.
2. Sjöbo
Förfallets högborg med samma oemotståndliga charm som en svanktatuering.
3. Västtrafik
Sämre uppbyggt bussnät har jag aldrig stött på. Vinst är det som prioriteras när Västtrafik konstant jobbar på att göra det så krångligt som möjligt för stadens invånare att åka kollektivt.
Jonas Lundqvist
En av de bästa göteborgarna
söndag 6 januari 2013
Nörderi
Den här boken fick jag i julklapp. Intressant för en nörd som mig. Den innehåller dels ett antal längre kapitel om tidiga proffs som Gunnar Nordahl och Carry Trouvé och dels en gedigen faktadel om SAMTLIGA svenskar som har provat på att lira boll utanför Svea rikes gränser. I faktadelen har författaren Gunnar Persson skrivit några rader om spelaren i fråga och sedan radat upp statistik från spelarens säsonger i utlandet. Givetvis är vissa spelare intressantare än andra då många bara lirat i Norden. Idag fick jag till exempel reda på att den gamle målnickaren från Halmstad, Henrik Bertilsson, gjorde två säsonger i Martigues i Portugisiska förstadivisionen. Att Pål Lundin, Östers "speciella" burväktare, hade gjort två säsonger i Oxford United kom också som en överraskning. Han berättar även lite om hur han klarade av det engelska språket.
![]() | |
| "Fuck är så jävla bra. Jag klämde in ett fuck i varenda mening" |
torsdag 3 januari 2013
Samma himlar...
...är namnet på Hästpojkens senaste singel. Jag gillar den.
Följande utspelades imorse.
Sitter på bussen. Den är ovanligt glest befolkad. Det regnar utanför. Jag lyssnar på Olle Ljungström. Det blåser utanför. Bussen stannar en minut på busstorget. Jag är småtrött men morgonsnusen smakar bra. Bussen kör iväg och svänger upp på Allégatan för att sedan gira ner på Lilla Brogatan. Jag ser två tjejer med påsar i händerna. Hajar till. Det är en ovanlig syn denna tid på morgonen. Bussen kör vidare. Då ser jag. Två skockar med idioter. Kvinnor på ena sidan. Män på andra sidan. De står utanför två olika klädbutiker och köar. I regnet. Klockan tjugo i sju. De står och trampar på stället. Otåliga. De ser ut som djur.
DET ÄR REA-TIDER!
Jag skäms för att vara människa.
Följande utspelades imorse.
Sitter på bussen. Den är ovanligt glest befolkad. Det regnar utanför. Jag lyssnar på Olle Ljungström. Det blåser utanför. Bussen stannar en minut på busstorget. Jag är småtrött men morgonsnusen smakar bra. Bussen kör iväg och svänger upp på Allégatan för att sedan gira ner på Lilla Brogatan. Jag ser två tjejer med påsar i händerna. Hajar till. Det är en ovanlig syn denna tid på morgonen. Bussen kör vidare. Då ser jag. Två skockar med idioter. Kvinnor på ena sidan. Män på andra sidan. De står utanför två olika klädbutiker och köar. I regnet. Klockan tjugo i sju. De står och trampar på stället. Otåliga. De ser ut som djur.
DET ÄR REA-TIDER!
Jag skäms för att vara människa.
onsdag 2 januari 2013
En försmak
Kom, efter en långt ifrån kenyansk joggingtur, på att jag hade ett klipp från den sena fredagskvällen. En inspelning från vår rep-session.
Det är den gamla slagdängan Material Disease i ny svensk version. Lite proggigt och onyktert. Långt ifrån tight och tonsäkert men en liten känsla av hur det kan låta när Østergårdsplan skapar konst höga på alkohol, energi och gemenskap. Lyssna om ni vill.
Den heter Mellandagsrea.
Vi repar hellre än firar nyår i Thailand
Fin försenad julklapp från Herr Rågsved. Live från Cirkus ligger ute på Spotify. Onsdagslycka.
Efter dessa högtider känns det skönt att slippa svulla i sig kött, öl, sill, julmust och sprit framöver. Den senaste veckan har jag suttit och suktat efter en god sallad. Mina smaklökar har till och med längtat tillbaka till veckorna i Guatemala då vi utfodrades med kyckling & ris dagarna i ända.
Rep-sessionerna med Sveriges nya popsensation, Østergårdsplan, i helgen var som vanligt otroligt givande. Tyvärr var det svårt att få till ljudkvalitén på inspelningen. Nytt material kommer därmed inte komma upp på Myspace. Troligtvis. Jag lyckades i alla fall skriva ihop några texter som jag är någorlunda nöjd med, Johan knåpade ihop en sjuhelvetes melodi och bandet var tight som aldrig förr. Nu gäller det bara för mig och spanjoren att ta sånglektioner i duschen. Vår senaste låt heter Söndagsångest. Bara en sån sak!
Jag kan med stolthet säga att vi är bättre än Stiftelsen. På ALLA sätt och vis!
Efter dessa högtider känns det skönt att slippa svulla i sig kött, öl, sill, julmust och sprit framöver. Den senaste veckan har jag suttit och suktat efter en god sallad. Mina smaklökar har till och med längtat tillbaka till veckorna i Guatemala då vi utfodrades med kyckling & ris dagarna i ända.
Rep-sessionerna med Sveriges nya popsensation, Østergårdsplan, i helgen var som vanligt otroligt givande. Tyvärr var det svårt att få till ljudkvalitén på inspelningen. Nytt material kommer därmed inte komma upp på Myspace. Troligtvis. Jag lyckades i alla fall skriva ihop några texter som jag är någorlunda nöjd med, Johan knåpade ihop en sjuhelvetes melodi och bandet var tight som aldrig förr. Nu gäller det bara för mig och spanjoren att ta sånglektioner i duschen. Vår senaste låt heter Söndagsångest. Bara en sån sak!
Jag kan med stolthet säga att vi är bättre än Stiftelsen. På ALLA sätt och vis!
Här väljer alltså svenskarna att fira nyår.
Sunt.
torsdag 27 december 2012
Folk...
..blir inte dummare än i juletider.
Först spenderar de lönen på julklappar, julprydnader och ett grönt träd som de ställer i sitt hus. Sedan, när de har stressat i en månad för en enda dag, då ska de ut och spendera den nya lönen på ÄNNU MERA SKIT! För då är det nämligen REA och då MÅSTE man köpa saker för att det är SÅ HIMLA BILLIGT.
När det är rea kommer folk plötsligt på att de behöver nya saker. För de nya sakerna "börjar bli lite gamla". Helt plötsligt har de satt ihop en lista på tio nya saker som de behöver. Konstigt nog är det samma saker som reas ut till "superpriser". När de kommer till butiken och ska köpa dessa "superbilliga" saker är de konstigt nog slut. Går de hem med svansen mellan benen då? Nej, då köper de den "nästan superbilliga" prylen istället och går hem nöjda och belåtna med känslan att "nu sparade vi massvis med pengar".
Att dessa människor klarar av att gå ut i tidningen med att de blivit "lurade"? Vad tror de att syftet med företag är? Att hjälpa människor?
Först spenderar de lönen på julklappar, julprydnader och ett grönt träd som de ställer i sitt hus. Sedan, när de har stressat i en månad för en enda dag, då ska de ut och spendera den nya lönen på ÄNNU MERA SKIT! För då är det nämligen REA och då MÅSTE man köpa saker för att det är SÅ HIMLA BILLIGT.
När det är rea kommer folk plötsligt på att de behöver nya saker. För de nya sakerna "börjar bli lite gamla". Helt plötsligt har de satt ihop en lista på tio nya saker som de behöver. Konstigt nog är det samma saker som reas ut till "superpriser". När de kommer till butiken och ska köpa dessa "superbilliga" saker är de konstigt nog slut. Går de hem med svansen mellan benen då? Nej, då köper de den "nästan superbilliga" prylen istället och går hem nöjda och belåtna med känslan att "nu sparade vi massvis med pengar".
Att dessa människor klarar av att gå ut i tidningen med att de blivit "lurade"? Vad tror de att syftet med företag är? Att hjälpa människor?
"Niklas Vuoleva ville köpa en tvättmaskin från Samsung på Elgigantens
Mellandagsrea. Men när han kom in ville personalen inte sälja den till
honom. ”De ville att jag skulle köpa en dyrare modell i stället”, säger
han. Så Niklas åkte till konkurrenten och köpte tvättmaskinen på bilden
istället."
Igår läste jag även att Björn Skifs var den artist svenska folket ville se allra helst i Så Mycket Bättre.
Till sist kan alla NI (framförallt äldre idioter), som gillar att stanna mitt i en gång eller entré när jag försöker handla alkohol så fort och smidigt som möjligt, göra det enda rätta - hålla er hemma!
Nu ska jag ut och gå.
onsdag 26 december 2012
Öl
Detta jävla supande. Orden som summerar det här årets jul.
Det började på lördagen. Jag, Mikael & Niklas sprang på radioprofilen och stå-upparen Kringlan Svensson på Wisers och kvällen förvandlades till en underhållande kavalkad av drinkar och kramar. Det var en ypperlig afton.
Söndagen var inte lika glad. Men supas skulle det göras. Traditionsenlig dan före dopparedan-öl förvandlades från singular till plural. Trevligt var det. Nyttigt för min kropps välmående? Så där.
Lite sömnigt inledde jag julafton med jul-lunch och klappöppning på Hansinggatan 31. Sedan for vi ut mot Ringestena och där väntade, förutom 6 hyperaktiva ungar, också ett rejält utbud av alkoholhaltiga drycker. Vid aftonens slut hade det slunkit ner x antal snapsar och öl i min redan utslitna kropp. Dessutom hade jag blivit brutalt nedbrottad av 6 stycken hyperaktiva ungar.
På juldagen var det en bakfull David som motvilligt steg upp ur sängen. Efter tio minuter var jag inbjuden till en ny tillställning med tema alkohol. Efter många om och många men beslöt jag mig för att även denna kväll dricka alkohol. Denna gång blev det i mindre mängd. Det var ett klokt agerande.
Då vi idag var inbjudna på matorgie hos farmor. Maten smakade bra och jag känner mig som en spritmarinerad övergödd gris (läs Plura) inför morgondagen då jag återigen styr min gula truck mot nya lastpallar.
Det ska bli skönt att få ett uppehåll i detta jävla supande.
Tyvärr befarar jag att helgens rep inte kommer göra underverk för mina inre organ. Förhoppningsvis kan vi producera minst en låt med starka influenser av BD, Thåström och Caesars.
Det började på lördagen. Jag, Mikael & Niklas sprang på radioprofilen och stå-upparen Kringlan Svensson på Wisers och kvällen förvandlades till en underhållande kavalkad av drinkar och kramar. Det var en ypperlig afton.
Söndagen var inte lika glad. Men supas skulle det göras. Traditionsenlig dan före dopparedan-öl förvandlades från singular till plural. Trevligt var det. Nyttigt för min kropps välmående? Så där.
Lite sömnigt inledde jag julafton med jul-lunch och klappöppning på Hansinggatan 31. Sedan for vi ut mot Ringestena och där väntade, förutom 6 hyperaktiva ungar, också ett rejält utbud av alkoholhaltiga drycker. Vid aftonens slut hade det slunkit ner x antal snapsar och öl i min redan utslitna kropp. Dessutom hade jag blivit brutalt nedbrottad av 6 stycken hyperaktiva ungar.
På juldagen var det en bakfull David som motvilligt steg upp ur sängen. Efter tio minuter var jag inbjuden till en ny tillställning med tema alkohol. Efter många om och många men beslöt jag mig för att även denna kväll dricka alkohol. Denna gång blev det i mindre mängd. Det var ett klokt agerande.
Då vi idag var inbjudna på matorgie hos farmor. Maten smakade bra och jag känner mig som en spritmarinerad övergödd gris (läs Plura) inför morgondagen då jag återigen styr min gula truck mot nya lastpallar.
Det ska bli skönt att få ett uppehåll i detta jävla supande.
Tyvärr befarar jag att helgens rep inte kommer göra underverk för mina inre organ. Förhoppningsvis kan vi producera minst en låt med starka influenser av BD, Thåström och Caesars.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
.jpeg)


.jpeg)




