100 år

Sitter och kollar på Veckans Svensk. Ett jävla skitprogram som räddas av den fantastiska Pär Lernström. Han är inte bara snygg. Han är proffsig också.

De har med 100-åriga Dagny som bloggar.

Då borde jag kunna blogga.

Det är inte alltid så jävla lätt. Varken att blogga eller att få livet att fungera. Livet handlar mycket om att skaffa pengar för att kunna leva. Pengar får man genom att jobba. Jobbar man inte blir man fattig. Då är det svårt att leva. Just nu jobbar jag inte. Därför händer det inte så mycket.

Jag sover länge och gott. Jag promenerar länge och upptäcker nya platser. Jag tänker på folk som tjänar massa pengar. Hur de har det och vad man gör om man tjänar 70 000 spänn i månaden? Jag går runt och lyssnar på podcaster och lyssnar på musik. Sitter på tunnelbanan och kollar på folk. Försöker lista ut vad de jobbar med och vad de tjänar i månaden. Går hem till vår lägenhet och lagar mat. Sen när det är fredag går jag till bolaget och köper öl. Trots att jag borde lägga de pengarna på viktigare saker. Jag försöker att upptäcka en ny plats varje vecka. Hittills har jag lyckats. Stockholm är stort och det är en jävla fin stad.

Och det finns jävligt mycket människor.

Jag är just nu ganska nöjd. Men den ligger där i hjärnbalken konstant. Ångesten. Och vetskapen om att pengar måste tjänas. De kommer inte flygande till dig. OCH VA FAN! Jag vill jobba. Jag vill ha någonting att göra på dagarna. Jag vill träffa nya arbetskamrater. Jag vill känna mig trött på fredagskvällen och jag vill sitta bitter i soffan och klaga på arbetskamraten som inte gör sitt jobb. 

Tills dess får jag försöka njuta. Av vårsolen. Av Stockholms skönhet. Av ölen jag köpte.

Nu ska jag dock njuta mest av fjärrkontrollens mute-knapp eftersom Måns Zelmerlöv sitter och sjunger i TV.

Puss